- Project Runeberg -  Rundradion : programblad för varje vecka / 1927 /
5

(1927)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Titel och innehåll - N:o 9. 30 Okt.—5 Nov. - Rundradions utvecklingsmöjligheter

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

5
RUNDRADION
PROGRAMBLAD FÖR VARJE VECKA
Utgivare: Ab. Finlands Rundradio. Huvudredaktör: Fil. mag. Erkki Kivijärvi (träffas å byrån vardagar kl. 12—2 e.m.,
telefon 23028). De utländska programmen redigeras av kontorschef Einar Sundström (träffas å byrån vardagar kl. 10—3,
telefon 21589). Redaktionsbyrå och kontor Alexandersgatan 46, tr. A., 5 tr. upp. — I annonsärenden hänvisas till kontoret
(Kamrerare R- R. Ryynänen, tel. 21589). —■Prenumerationer mottagas å bladets kontor, å postkontoren samt i närmaste bok-
handel, — Lösnummerpris :2mk.
FÖRSTA ÅRGÅNGEN
N:o 9 1927
Rundradions utvecklingsmöjligheter.
Vid Kungl. Tekniska Högskolans sekeljubileum
och Svenska Teknologföreningens i samband där-
med anordnade årsmöte i Stockholm den 19—21
september höll byråingenjör Siffér Lemione i Tele-
grafstyrelsens Radiobyrå ett föredrag med ovan-
stående titel. Då detsamma delvis måste uppfattas
som en programförklaring och icke minst av denna
orsak är av synnerligen stort intresse för alla radio-
intresseradeåterge vihär ettreferat av dess huvud-
sakliga innehåll enligt Radio-Amatören.
Trots sin synnerligen snabba och storartade ut-
veckling under de senaste åren kan man icke be-
trakta rundradion såsom på höjdpunkten av sin
utveckling och vänta ett avstannande av den hit-
tills ständigt växande lyssnaremassan. För när-
varande är var tionde svensk medborgare licens-
innehavare, och det torde icke vara för djärvt
att antaga, att c:a var sjätte är lyssnare. Dessa
siffror ligga mycket nära de högsta som något
annat land kan uppvisa.
Det faktum, att rundradion fortfarande är
en stridsfråga på dagordningen är det icke minst
tydliga symptomet på att dess utveckling inga-
lunda är avslutad. Åtskilliga förhållanden äro
fortfarande långt ifrån idealiska. Exempelvis
kan det knippe antenner, som ide större stä-
derna finnes på nära nog varje hustak, ofta
uppgående till dussintalet eller mera, icke und-
gå att medföra koppling mellan de olika mot-
tagarna, så att ljudstyrkan varierar synnerligen
kraftigt, när grannarna fingra på sina avstäm-
ningsrattar. Tills vidare har man här ingen an-
nan utväg än att tillråda lyssnarna att övergå
till att använda ramantenn, men i framtiden
blir det nödvändigt, att byggmästarna taga hän-
syn till saken, och att varje hus förses med
en enda utomhusantenn och en kraftig motta-
gare, vars skötsel ingår i portvaktens åliggan-
den och som med ledningar är förbunden med
telefoner eller högtalare i varje lägenhet. En
sådan anläggning har redan utförts av Radio-
byrån å Röda Korsets nybyggda sjukhus. Ut-
vecklingen måste förr eller senare gå därhän,
att radion blir ett behov, en nödvändighet, lik-
som telefon och elektriskt ljus, och man far
så småningom inrätta sig därefter.
Nätet av sändningsstationer kräver givetvis
även en utbyggnad, för att största möjliga del
av landets befolkning skall få tillgäng till rund-
radio. Svårigheten ligger här i bristen på våg-
längder. Sverige har som bekant endast 5 exklu-
siva våglängder och kan icke räkna på att få nå-
gon ytterligare våglängd inom det högre området
för flera stationer av Motalas typ. Vi kunna
därför icke räkna på att bygga ett tillräckligt
antal stationer för att kristallmottagning skall
bli möjlig i hela landet, så som t. ex. England
planerat att ordna sina rundradioförhållanden.
Svagheten i ett stort stationsnät med samma
program framgår tydligt av d? ideliga anmärk-
ningar som göras mot programmen, och som
enligt de kritiserandes smak motsäga varandra.
Ett förslag i utlandet att från samma statio-
ner på olika våglängder utsända olika program
för att kunna tillgodose olika smakriktningar,
strandar även på våglängdsbristen, bortsett från
sakens ekonomiska sida. Icke .ens genom ett
planmässigt utnyttjande av samköming torde
vi kunna tänka på något sådant.
En beklaglig brist i vårt land är, att vi icke
har någon institution, som, i likhet med Sta-
tens Provningsanstalt på andra områden, kan
avge officiella uttalanden angående radioappa-
rater överhuvud och speciellt färdiga mottagare.
En klassificering av dessa med hänsyn till se-
lektivitet och mottagningsintensitet är i högsta
grad av behovet påkallat. Telegrafstyrelsen
ämnar utgiva kartor för varje rundradiostation,
varur man kan utläsa den ungefärliga fältstyrkan
(Forts, å s. 9.)

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 15:37:42 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/rundradion/1927/0183.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free