- Project Runeberg -  Rundradion : programblad för varje vecka / 1927 /
5

(1927)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Titel och innehåll - N:o 16. 18—24 Dec. - Th. Övergaard: Antenner och jordledningar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

5
RUNDRADION
PROGRAMBLAD FÖR VARJE VECKA
Utgivare: Ab. Finlands Rundradio. Huvudredaktör: Fil. mag. Erkki Kivljärvi (träffas å byrén vardagar kl. 12-2 e.m.,
telefon 23028). De
utländska’ programmen redigeras av kontorschef Einar Sundström (träffas å byrån vardagar kl. 10—3,’
telefon 21589). Redaktionsbyrå och kontor Alexandersgatan 46, tr. A., 5 tr. upp — I annonsärenden hänvisas till kontoret
(Kamrerare R. R. Ryynänen, tel. 21589). —■Prenumerationer mottagas å bladets kontor, å postkontoren samt i närmaste bok-
handel. — Lösnummerpris : 2 mk.
N:o 16 FÖRSTA ÅRGÅNGEN 1927
Antenner och jordledningar.
Enligt civilingeniör Th. övergaard (i Radio-Amatören).
(Forts.)
Eftersom antennförhållandena i allmänhet
äro väsentligt olika i städerna mot landsbyg-
den, vill jag behandla några typiska fall, häm-
tade från båda hållen.
och eventuellt riktningen, får man snart begrepp
om, huru man bör anordna det hela för att få
gott resultat.
Utgöres marken av bara berget kan man
knappast få god jordledning på annat sätt än
genom att spänna ut jordledningstrådar på ber-
get under antennen.
På landet har man i regel möjlighet att bygga
en hög och fri antenn, vilken sålunda väl läm-
par sig att samla energien utifrån. Antennkret-
sens förluster äro däremot ofta höga, beroende
på olämplig jordförbindning. Följer man antenn-
kretsen från antennen, genom mottagarespolen,
ut genom jordledningen till marken, finner man,
att strömvärmeförlusterna i ledningen ovan
jord äro små, men under jorden, i marken,
betydliga, detta till trots att man anser sig
erhållit en god jordningspunkt t. ex. i en åskle-
dare, en pump eller brunn.
I städerna äro förhållandena vanligen helt
annorlunda mot på landet. På landsbygden gäll-
de det, att få så stor ljudstyrka som möjligt;
i staden däremot, gäller problemet att få så
störningsfri mottagning som möjligt.
Man måste vid stadsantennen koncentrera
sig på att nå störningsfrihet, både för sin egen
och grannarnas skull, även om ljudstyrkan
skulle bli lidande på det. I en stad ligga antenn-
kretsarna ofta så nära varandra, att de binda
varandra elektromagnetiskt och bliva mer eller
mindre beroende av varandra, med ty åtföljande
störningar. Så ha vi hissar, spårvagnar, mo-
torer, och allt möjligt annat.
Förklaringen finner man, genom att följa
antennströmmen genom jordledningen ner till
jorden, där strömmen grenar sig och söker
sig fram i marken under antennen. På sin väg
från jordledningen till jorden och sedan i själva
jorden, möter strömmen stort motstånd, med
ty åtföljande strömvärmeförluster.
Ville man uppfånga mycken energi från sin
rundradiostation, var medlet att hissa antennen
så högt som möjligt. Men gör man detta i en
stad, kommer antennkretsen att ta in en mängd
störningar från grannskapet samtidigt som den
själv bidrager till störningarna. Stode det nu
bara i ens förmåga, att utföra antennkretsen
med minimala förluster, skulle störningsfriheten
ändå kunna bli god.
Ett gott medel att avhjälpa denna förlustkälla
är att låta jordledningen grena sig vid marken
i ett halvt dussin koppartrådar 2 å 3 mm tjocka
ov ungefär antennens längd. Dessa trådar läg-
gas ner på marken under antennen i antennens
riktning och med ett par meters avstånd mel-
lan var tråd. Man gräver därefter ner dem så
djupt, att de ej trampas upp.. I allmänhet stå förlusterna tyvärr utom ens
kontroll. Jordar man antennkretsen som brukligt
är i vattenledningen, använder man husets hela
rörnät som jord. Det är en ren tur, om denna
jordledning blir mycket god, vilket var ett nöd-
vändigt villkor för störninsfriheten. Förutom
strömvärmeförlusterna i jordledningen, har man
även att räkna med induktionsförluster överallt
i huset, i balkar, armeringar o. dyl.
De nu angivna avstånden och måtten utgöra
på intet vis någon norm för jordledningar, där-
till äro de lokala förhållandena alltför växlande.
Som regel gäller, att man får prova sig fram.
Man kan lägga ut några jordledningstrådar på
marken, koppla dem till mottagaren och av-
lyssna en station. Genom att sedan öka tråd-
andalet, och variera avståendet emellan dessa,
(Forts. I s. 22).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 15:37:42 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/rundradion/1927/0359.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free