Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Johan Ludvig Runeberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
språk nått en sådan fulländning. Slutligen kommo
1848 Fänrik Ståls Sägner, hvilka som lika många
bomber slogo ned i svenska sinnen och der väckte en
glödande fosterlandskärlek, för hvilken dessa sånger
allt sedan varit och fortfarande skola blifva de
ädla och uppfriskande sinnebilderna, på samma gång de
bevara, klarare än något annat, minnet af det folk,
som lefvat med oss i vår storhets som vår pröfnings
dagar, och af den strid, som våldsamt skilde gamla
fosterbröder från hvarandra.
Äfven i yttre hänseende medförde denna period af
Runebergs lif några mindre förändringar, såsom
då han år 1842 öfverflyttades till lektionen i
grekiska vid gymnasium och åren 1847-50 var dess
rektor, och äfven yttre utmärkelser och erkännanden,
som nogsamt vittna, hvilken betydelse den finske
skalden redan vunnit äfven för vårt folk och vår
vitterhet. År 1839, således åtta år efter det han
erhållit Svenska Akademins mindre pris for sin liksom
i granit huggna reliefbild ur det finska folkets lif,
Grafven i Perrho, öfverlemnades åt honom utan täflan
samma akademis störa guldmedalj, hvarvid följande ord
yttrades af sekreteraren, baron Bernhard von Beskow:
"Svenska Akademien, som önskat begagna det enda sätt,
hennes stadgar medgifva, att för Herr Runeberg betyga
sin aktning, har begärt och erhållit sin skyddsherres
nådiga tillåtelse, att till Herr Runeberg öfverlemna
Akademiens högsta belöning i Skaldekonsten, och om
äfven denna ej fullt skulle uttrycka Akademiens
önskningar, må hon här få tillägga, hvad som
tillförene varit yttradt om ett hädangånget snille,
hvilket, då det var Akademien förment att tillegna sig
detsamma, af en röst i hennes namn och vid en hennes
högtid, kallades detta Samfunds osynliga ledamot." Det
torde förtjena att framhålla och behjerta detta ädla
drag af Akademins och dess sekreterares oveld, då man
besinnar, att Akademin sjelf blifvit af Runeberg
indirekt angripen i sitt valspråk genom en numera
i de samlade skrifterna såsom betecknande tidsbild
intagen uppsats, och att särskildt dess
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
