Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Johan Ludvig Runeberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sig långt ned ända till senaste dagar. Emot dessa
följder ur nyromantikens nyss nämnda grundsats, mot
all denna falska idealitet, denna sjelfförgudning,
detta skarpa skiljande mellan poesi och lif, detta
förläggande af idealet i en för vanliga blickar
otillgänglig fantaairymd, – mot allt detta har
Runebergs verksamhet i sång och i skrift varit en
lefvande protest. Hans ideal är det äkta idealet,
icke någon mer eller mindre abstrakt fantasi- eller
tankeform, utan en förklaring i konkret bild af hvad
han sjelf upplefvat i yttre eller inre hänseende och
sjelf skådat med sitt skarpa och friska öga eller med
sin af ögat ledda sunda och kraftiga fantasi. Han har
icke befäst något svalg mellan lifvet och dikten,
mellan verklighetens och idealets verld, han har
icke i denna senare slagit sig ned på sångens tron,
solande sig i sin egen glans, utan han har visat
upp deras sammanhang och slägtskap med hvarandra,
han har sjelf alltid gått från det verkliga, icke
såsom så mången annan skald tvärtom från den mycket
omtalade "idén", till idealet, och derigenom har han
för hvarje menniska med öppet sinne banat vägen till
denna, förut liksom blott för ett fåtal af utvalda
tillgängliga rymd.
Till följd af denna hans utgångspunkt blir äfven
hans ställning till naturen en annan än den nya
skolans. Hon hade, i öfverensstämmelse med sin
egendomliga böjelse för mystiska häntydningar, och
utgången som hon var från den i århundradets början
herrskande naturfilosofiska riktningen, uppfattat
naturen sinnebildligt, symboliskt, hvarigenom denna
icke längre fick qvarblifva, hvad hon i verkligheten
var, utan äfven hon skulle lyftas upp inom den
förmenta, ideala rymden; och detta gick så till, att
i hvarje naturföreteelse inlades en förnimmande och
känslofull ande, hvilken suckade liksom skalden sjelf
under det sinliga lifvets grymma bojor. Om också ett
sådant uppfattningssätt kan ega sin behörighet inom
vissa gränser, isynnerhet inom sagan eller i allmänhet
den fantastiska framställningen, så är det dock klart,
att det måste vända upp och ned på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
