| 78 |
Högre mot sanden
Svallar den vreda sjön,
Björken på stranden
Susar ej mera grön;
Marken är stel af snön.
Du, som med våren
Flydde från dal och vän,
Bragte dig tåren
Blott för en stund igen,
Ville jag säga än:
| 79 |
"Skåda kring runden,
Flicka, en gång ännu!
Mins du, hur lunden
Fordom var grön och ljuf?
Se, hvad den blifvit nu!"
Se’n, då hon flydde,
Skulle hon säga så:
"Skönare grydde
Ynglingens kind också,
Men det var då, -- ja, då!"
