| 146 |
I det öppna lusthusfönstret
Satt en sommarmorgon flickan;
Men från blommorna i nejden
Kom en guldbevingad fjäril
Och på flickans lock sig satte.
Genast slöt hon fönstret, fasttog
Och försökte tämja fjäriln:
"Flyg ej bort, du sköna fånge,
Gläds åt kyssen, njut af smeket,
Och blif stilla qvar på handen."
Fåfängt! Hvarje gång han släpptes,
Flög han fladdrande på rutan.
Ändtligt, rörd af fjärilns oro,
Öppnade den sköna fönstret:
"Flyg då, otacksamme, flyg då
Med ett bud till dina likar:
Bjud dem ej så gerna komma,
Då de aldrig dröja gerna."
