84 |
Rosen lutar, blek om kinden,
Hennes tid är all.
Fjäriln domnar under vinden,
Under skurens svall.
När skall fjäriln få tillbaka
Sina lekar och sin maka?
När förlåter
Dvalan åter
Rosens matta ögonlock?
Barn af sommarn, lefde båda
Lyckliga som den.
85 |
Hur de dröja, hur de bida,
Aldrig väckas de.
Kärleken vid vårens sida
Kan ej lif dem ge.
Men på kullen, der de bergas,
Nya sköna rosor färgas,
Och i doftet
Öfver stoftet
Svärmar nya fjärlars flock.