| 76 |
Jag kysser dig och ledsnar ej.
Och skall jag nå’nsin ledsna? Nej!
Nu, goda flicka, svara mig,
Hvad sällhet kyssen skänker dig?
Du älskar den så väl som jag:
Nu säg, hvad utgör dess behag?
Jag frågar nu, jag frågte nyss
Och får till svar blott kyss på kyss.
| 77 |
Om i min läpp man honung gömt,
Du kysste den ej mera ömt;
Om galla vore stänkt derpå,
Du kysste lika ömt ändå.
Se till, hvad förebär du väl,
Om någon frågar efter skäl,
Om någon oblygt kommer nu
Och frågar: hvarför kysses du?
Och folket dömmer strängt, min vän,
Hvad skall det säga då om den,
Som annat ej än kyssa gör,
Och sjelf ej en gång vet hvarför?
För min del jag ej hittat på,
Hvad godt i kyssen finnas må;
Men jag vill dö, om jag en stund
Skall stängas från din purpurmun.
