| 100 |
O, hade jag ett ögonpar
Långt skarpare, än falken har,
En blick, som såg, ej stängd, ej skymd
Igenom höjd och djup och rymd!
Ej perlan, störst i hafvets skatt,
Juvelen, gömd i jordens natt,
Ej guldets spår i klyftans vrå
Mitt öga skulle söka då.
| 101 |
Min blick på hennes hjerta låg,
Den falska flickan genomsåg,
Den falska, som mig gäckar nu,
Än stel och hård, än vek och ljuf.
Är köld kanske i hennes barm,
Då hennes blick är blid och varm?
Är kärlek gömd i djupet der,
Då hennes blick mest kulen är?
För bönens suck går himlen opp,
För sorgen sjelf har jorden hopp;
För mig det blef min kärleks lott
Att tvifla och att tråna blott.
