| 21 |
Se, hur herrlig solen träder
Öfver österns böljor redan
Och i guld och purpur kläder
Jorden, leende der nedan!
Dimman skingras, kölden flyktar,
Och naturens dvala lyktar.
Lärkan, nyss på lätta vingar
Buren hit från söderns höjder,
Sjunger, der hon högt sig svingar,
Känslans hopp och vårens fröjder,
Medan, sväfvande mot jorden,
Svaneflocken helsar norden.
Fri och yster dansar vågen
Mellan trädens dunkla stammar.
| 22 |
Vaggad blidt af morgonfläkten,
Grönskar nu på åkern sådden,
Och i hvita vinterdrägten
Springer haren öfver brodden.
Gömd bland buskar under granen,
Spänner jägarn sakta hanen.
Sparsamt närd af lundens kyla,
Tindrar der en sjunken drifva,
Medan ljusa björkar skyla
Källans sorl och tufvans vifva,
Och den nyss uppväckte Necken
Rör sin silfversträng i bäcken.
Sköna vår, hur länge rullar
Ej din vagn kring söderns stränder,
Innan till förgätna kullar,
Till vår nord du återvänder!
Och som vår så tacksam glöder
Ingen barm för dig i söder.
Hör du våra hymner skalla,
Hör du, hvad han tyder, sången:
Att du kommer till oss alla
Såsom friheten till fången,
Att på polens frusna drifva
Finnas hjertan ock att lifva?
| 23 |
Skynda, att åt land och vatten
Väfva nya högtidsskrudar,
Locka fjärlarne ur natten,
Och ur stoftet deras brudar,
Och ur kärleksfulla sinnen
Jaga vinterns kulna minnen!
