Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 178.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och blåser lyckans vind oss god,
Att medgång föder fåviskt mod,
Då skaffar du oss nöd för nåd
Och späker så vårt öfverdåd.
Men trampas vi i stoft och mull
För Guds och för hans sannings skull,
Och ställer verlden vakter ut,
Att göra på vår tro ett slut;
Då blir du i vår barm en eld,
Som genombryter våld och veld,
Och styrker oss med mod och hopp
Och för oss sist till himlen opp.
Vi bedja i vår fåviskhet,
Ty ho är den sitt bästa vet,
Vi bedja om allt jordiskt väl
Och glömma bort vår arma själ;
Men du, du finner råd och bot:
Du beder ock, men oss emot;
Och när vår bön oss vägras då,
Är det, hvad bäst vi kunnat få.
Ej fins så gömdt ett rum på jord,
Att ej din godhet der är spord.
Så Öfvergifven ingen är,
Att du ej vård om honom bär.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
