Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 202. Matth. 20: 1-16
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Bort tanke, att det är för sent,
Att re’n vår dag är liden.
Så har ej nådens Herre ment,
Som oss har unnat tiden.
Se, porten stänges ej igen,
Fast dagen hän ses draga;
I sena elfte stunden än
Vill Herren mot oss taga.
Jag kommit sent, jag vet det väl,
Till Jesum, jag som mången;
Vid flärden fästad var min själ,
Och tröghet höll mig fången;
Jag kallades, men köttet stred
Mot viljan, som sig röjde,
Jag såg och såg, hur dagen led,
Men tvekade och dröjde.
Dock gläds jag, att jag funnit den,
Som vill min brist förgäta
Och lön ej efter gerningen,
Men efter nåd mig mäta.
Nu, Jesu, hög och vilja stärk,
Att jag mig ej må spara,
Men glad arbeta i ditt verk
Och from och trägen vara.
-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
