Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skadars grundläggning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ändtligt märkande, hvad henne ärnas,
Qvidande, som ormen krossad hväser,[1]
Ber hon sina svågrar om förbarmning:
"Talen ej, om I en Gud bekännen,
Att så ung jag muras in i grundvaln."
Detta ropar hon till sina svågrar;
Men sitt anlet vända de från henne.
Då med kufvad skam och tadelfruktan
Ber hon slutligt till sin egen make:[2]
"Tål det ej, min dyre man och herre,
Att så ung jag muras in i grundvaln.
Låt mig fara till min gamla moder!
Guld i öfverflöd min moder äger,
Köper nog en slaf och en slafvinna,
Att dem mura in i tornets grundval."
Så hon beder; men hon ber förgäfves.
Och när nu den smärta sköna märker,
Att hon slöser fåfängt sina böner,
Vänder hon sig till byggmästarn Rado:
"Mästar Rado, inför Gud min broder!
Lemna vid min barm ett litet fönster,
Låt min hvita barm stå fri och öppen,
Att, ifall mitt spenbarn, Jovo, kommer,
Om han kommer, jag må nära honom!"
Bifall ger, för brodernamnet, Rado,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
