Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Klagosång över Hassan Agas ädla maka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"Ack, jag ber dig vid ditt lif, min broder,
Gif mig ingen annan mer till maka,
Att mitt hjerta ej må krossas sedan
Af de dyra, arma barnens anblick."
Brodren, ej bevekt af hennes böner,
Fäster henne vid Imoskis Kadi.
Men hon beder honom oupphörligt:
"Skicka helst en liten lapp, o broder,
Med de orden till Imoskis Kadi:
Vänligt helsar dig den unga enkan,
Låter ödmjukt be dig härigenom,
Att, om Svater en gång hit dig följa,
Du må hemta mig en rymlig slöja,
Att vid Plassans hus jag mig må hölja
Och ej skåda mina arma barn der."
Knappt fick Kadi detta bref om händer,
När han samlar alla sina Svater
Och bereder sig till färd till bruden
Och tar med sig den begärda slöjan.
Lyckligt hunno de furstinnans boning,
Lyckligt följde hon dem ut från denna;
Men när Kassans hus de nådde, sågo
Barnen uppifrån sin mor och ropte:
"Kom, ack, kom till dina barn tillbaka,
Ät med oss ditt bröd i egna salar."
Hassans maka hörde sorgsen detta,
Vände sig till Svaternas förnämste:
"Låt, o broder, Svater här och hästar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
