Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stenarnes amen. D:o
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den fromme gubben, vid ledsagarns hand,
Predikande med ynglingsvärme ordet.
Så af sin gosse leddes han en gång
Ned till en dal, ined stenar öfversådd.
Och yr, långt mer än elak, talte gossen:
"Hör, fromme fader, många menniskor
Sig samlat här och vänta på predikan."
Den blinde gubben stiger genast opp,
Tar text, förklarar den, tillämpar den,
Förmanar, varnar, tröstar och bestraffar
Så varmt, att på hans silfvergråa skägg
I flöden milda tårar föllo neder.
När se’n till ett beslut, som öfrigt var,
Sitt "Fader vår" han bad och talte ut:
"Ditt rike är och makten, herrligheter!,
Från evighet till evighet", – då ljöd
I dalen tusenstämmigt: amen, amen.
Förskräckt och slagen böjer gossen knä
Och bigtar för den helige sin skuld.
Då talte gubben: "barn, har du ej läsit:
Om menskor tiga, skola stenar tala?
Lek icke mer, o son, med Herrans ord;
Skarpt är det, lefvande, det biter djupt,
Mer än ett tveäggs-svärd. Och skulle än
En menskas hjerta, trotsande, förstenas,
Skall det i stenar väcka menskohjertan."
-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
