152 |
Flickan återger sin älskling
Hans förlofnings ring.
"Tag den åter! Fader, moder,
Som ej hylla dig, --
Fader, moder, bror och syster,
Alla neka mig.
Skona du din arma flickas
Oangripna namn!
Den förlåtnas öde äger
Nog sin tyngd ändå.
Der basilica jag sådde,
Skjuter malört opp,
Malört denna bittra blomma,
Denna kärfva ört.
Binden mina bröllopsgästers
Smycken derutaf,
När de snart mig död ledsaga
Till den kulna graf."