| 26 |
(Bearbetning).
Hell morgonstjerna, mild och ren,
Guds nåds och sannings klara sken!
För oss är du uppgången.
Hell Davids son af Jakobs slägt!
Mot dig, mot dig min famn är sträckt,
Min brudgum, tag mig fången.
Ljuflig, Ljuflig,
Hög och herrlig,
Blid och kärlig,
Full af nåde,
Herre, till din brud du skåde!
Min perla du i snöhvit skrud,
Marias son, dock sanner Gud,
Min frälsare och konung!
Kom, tag uti mitt hjerta rum;
Ditt helga evangelium
Är mig mer ljuft än honung.
Eja, eja,
Hosianna!
Himmelskt manna
Är mig ordet,
Uti dig fullkomnadt vordet.
| 27 |
Uti mitt hjerta lys och skin,
Du klara jaspis och rubin,
Med all din kärlek blida;
Ja, låt mig känna, att jag är
En lem i din församling kär,
Ett refben i din sida.
Till dig, till dig,
Står min längtan;
All min trängtan
Är den ena:
Att tillhöra dig allena.
O Gud, förr’n verlden skapad var,
Du mig till arfving korat har
I dinom Son den höga;
Så låt fullbordas snart mitt hopp,
Att bli med honom tagen opp
I himlen för ditt öga.
Salig, salig
Blifver fröjden,
När i höjden
Bland din skara
Jag vid Jesu bröst får vara.
Högt skall då klinga citrors ljud,
Och toners offer skönt till Gud
Från harposträngar stiga,
Och jag få till min frälserman,
Min tröst, min fröjd, min brudgum sann,
Mig hålla innerliga,
Sjunga, sjunga,
Jubilera,
| 28 |
Aftorkas skola då i frid
Lycksaligt och till evig tid
De många kristnas tårar,
När Gud vill sjelf sig låta se
Och ymnig bot och läkdom ge
De hjertan, verlden sårar.
Christus, Christus,
Så han kallas,
Som är allas
Bot och hugnad.
Der han fins, är sorgen lugnad.
I det har jag en hjertans ro,
Att den, jag gifvit har min tro,
Sin kärlek ej bortvänder,
Att Herren, sig till lof och pris,
Mig föra vill i paradis;
Thy klappar jag med händer.
Amen, amen,
Ädla krona,
Mig förskona
Till det sista
Från att nå’nsin dig bortmista!
