Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Femte sången.
I långa tider re’n
Han från sitt trogna folk har varit borta,
Nu, lik ett fruktbart år,
Välsignelse till våra tjäll han bringar.
Re’n tvenne år förgått,
Se’n i sin hydda ensam blef Miljutin.
Det var en morgonstund,
Den gamle gått att andas vårens vindar.
En rönn i blomning stod
På gården, under den han valt sin hvila.
Allena satt han nu,
Allena, ty Nadeschda var försvunnen;
En sparf, en svärm af bin
I trädens topp hans enda sällskap voro.
Då kom en gammal vän
Och helsade den gamle under rönnen:
"Miljutin, fröjda dig;
Ett budskap fullt af glädje jag dig bringar."
Den åldrige såg opp,
Och räckte handen åt sin gäst förtroligt:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
