Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjette sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sin hand och talte aldrig förgätna ord:
’Var lugn, min vän, ett känner hans moder dock,
Behöfver mer ej känna: hvar helst han fins,
Bor guldrent i hans hjerta hans fäders blod.’ –
Min Dmitri, så hon tänkte, din ättemor,
Af hennes ande äger ock jag ett arf."
Hon slöt, men upp såg Dmitri och talte djerf:
"Här är jag, moder, döm mig, du ser mig här,
Säg sjelf, om till din glädje, om till din sorg;
Hvar ytlig, fal förgyllning föraktar jag,
Och hvad mitt yttre röjer, mitt inre är."
En blick, en hjertlig, spanande, dunkel blick
I sonens öga hade hans moder fäst,
Och nu hon såg mot bilderna upp på nytt
Och sträckte majestätlig sin hand mot en:
"När denne stjernomstrålade," sade hon,
"Kom från sin första ynglinga-utflygt hem,
Förmäler sägnen skönt, att han kom så arm,
Så utan yttre, skimrande glans, som du.
Hans fader fallit tidigt i Peters strid
Mot Sverges vilda lejon, hans ädla mor
Sett nyss sin boning härjas af fiender
Och satt, en värnlös enka, i plundradt slott.
Pultavas fält var blodadt, och ryktet flög
Med segerbudskap, jublande vidt, då såg
Sin son hon återkomma; allena, tyst,
Med vinst blott af en blekare kind han kom.
På honom, fast se’n länge ej sedd, ej spord,
Sitt hopp hon fäst, dock teg hon och sörjde stum,
Att sköflad så han kom till ett sköfladt hem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
