Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
En glömme dock sångaren ej,
Årtyngde Sjolf, härskarornas bane, dig,
Ende af forna tiders hjeltar,
Sparad åt Fjalar kung i hans ålder än.
Du stod vid hans sida, då ung
I bådas ådror brusade lifvets ström;
Trotsande årens makt och dödens,
Blödde en svalkad blod du med honom än. –
Lyss, konungen reser sig opp,
Hans hand har fattat skummande hornet kring.
Hugad är drotten nu att tala,
Svärja han vill sin ed, det är löftets stund.
"Upp," talar han, "lyssnen I män,
Den gamle ekens svällande sommarlöf,
Vuxna på nytt kring gråa stammen,
Härjad af stridens stormar så mången gång.
Hvem finnes bland eder, som re’n
På blomsterängar kufvade fjärlar, när
Fjerran på Morvens strand Dunkomar
Bleknande bet min glafven med blodig tand?
Skepp hade jag nio; med män
Till hundrade från hvarje i land jag gick,
Mötte med dubbel makt mig Morven,
Glimmande stolt mot gryende dagens rand.
Två stodo på stranden vi qvar.
Jag en och Sjolf den andra, när qvällens sky
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
