Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Bleknad i vester sam, och månen
Sänkte på svärdets skördar sin blick af frid.
Så föll sig vårt ynglingadåd.
På kinden växte skägget, vi blefvo män,
Härjade land, dem ingen vinter
Härjat, och foro längre, än sommarn far.
Mö tog jag, då grånade re’n
Min lock, men drottningsnamn jag den väna bjöd.
Son hon mig gaf och dotter. Båda
Leka med blommor än på sin moders graf.
Mätt är jag på bragder och strid.
Fräjdstore drottar gälda mig skatt, mitt namn
Tröttade skalders läpp, och harpan
Äger för nya segrar ej toner fler.
Nu lyster mig hvila en gång,
Min lefnads dag, den stormiga, nått sin qväll,
Stillare vindar susa; spörje
Kufvade haf och länder mitt aftonlugn."
Så talte han. Lyssnande stod
Fejdvane Sjolf. Den grånade kämpens bröst
Svällde af otämd harm, och mörker
Breddes i fåror öfver hans ögonbryn.
"Hvad, svek mig mitt öra," han sad’,
"Var det kung Fjalars stämma, som hvila ljöd?
Tröttnade örnen re’n att jaga,
Älskar han ärans strålande rymd ej mer?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
