Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Djerft höjer sig Erin ännu,
Två gånger kufvadt, trotsar det än ditt svärd.
Smygande Bjarmer bloda hafven,
Vill du dem bida här på din egen strand?
Ro skänker oss högen allen;
Der ofvan hvilar ingen, den svage minst.
Hårda de äro, lifvets lekar.
Ve, att din kraft är bruten i förtid, kung!"
Stolt drogs vid den åldriges ord
Kring Fjalars läpp ett leende. Hornet gaf
Svennen han åter, och från vapen-
Smyckade pelarn tog han sin båge lugn.
Nu hvinade strängen. En blixt
Flög salen genom. Skälfvande klang en sköld,
Träffad å motsatt vägg, men pilen
Darrade djupt bakom den i furans märg.
Ej syntes för kämparne då
Ett skott, likt detta, skjutet i nord. Men lugnt
Fattade Kungen hornet åter,
Väldig i salen spordes hans röst på nytt:
"Frid," sade han, "skydda jag vill.
Förnimmen, Gauthiods söner, er konungs ed!
Vidgade hyddor, sparda lunder,
Tegar af guldax vare mig segrar nu.
Gro skall i mitt hägnade land,
Hvad ljuft, hvad mildt i menniskobröst blef sådt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>