Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men sträng tog Fjalar konung till ordet då:
’Frid,’ så han sade, ’svor jag att hägna.
Min dag var stormig; glad i en lugnad verld
Skall stråla min lefnads sjunkande sol.
Från brända hyddor, härjade fält, i blod
Ser kriget opp med mörker om pannan.
Jag älskar frid: gå, yngling, betrakta den!
Dess anlete bär mitt leende land.’
Men qvar han stod, den unge; han teg, en tår
I glöd föll ned på lågande kinden,
En stund han teg, då klarnade blickens glans,
Och brusande göts hans smärta i ord:
’Hvem ger dig rätt att offra din son, o kung,
Åt glömskans natt, åt tystnadens öde?
Mitt lif du gaf mig, tag det! Ett bragdlöst lif
Jag gäldar dig, mer var gåfvan ej värd.
Tungt är att dö förgäten och utan namn,
Dock tyngre, fader, är det att lefva.
Blif ej så mörk! Att lefva förmår jag ej,
Men lyda jag kan; jag lyder och dör.’
Den gamle kungen teg med förborgad harm.
En isköld låg i lugnet af orden;
’Ett skepp begär du, ett jag dig ger, på strand
Det stått se’n min första vikingafärd.
Dess köl är bräckt, gräs gror i dess botten opp,
Och dagen strålar genom dess sidor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
