Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ej bjarmen var min ovän, för hans skull ej
Mitt lugn mot hafvets stormar jag bytte;
Jag drog mot den, som gäckade fräckt mitt bud
Och gjorde min svurna ed till en lek.
Träd fram med slutna hjelmen, du man, hvars dåd
Blott svagt med tungans gissel jag agar,
Ett annat språk jag önskar att tala nu,
Med skarpare egg det biter kanske.
Träd fram, din fader kallar dig nu till strid,
Det svärd, han gaf dig, blotta mot honom;
Om ej, så kom förkrossad, och böj ditt knä,
Och dö med försonad skuld vid hans fot.’
Han slöt. Ett sorl, som suckande vågens doft,
Dog långsamt bort bland kämparnes skara,
Och tyst, förfärlig, hotande, ensam stod
Än qvar i sin väntan Gauthiods kung.
Då lade Hjalmar, segraren, svärd och sköld
På blottadt skeppsdäck tigande neder
Och trädde vapenlös för sin fader fram,
Och böjde i vördnad knä vid hans fot.
Och Fjalars klinga glänste mot qvällens sol,
Mot sonens hjessa styrde han hugget;
Det föll med kraft, gällt klang det i stålblank hjelm;
Men ynglingen stod orörlig ännu.
’Min tid är liden,’ började Fjalar kung,
’Ej så jag högg i flyktade dagar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
