Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Molnets broder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Om hans land är bergadt eller fallet?
Örnens språk förstår han ej att tyda,
Korpens rop han känner ej; en främling
För ej budskap opp till ödemarken,
Och den unge, som hans hjelp bort vara,
Lyss på budskap nu från qvinnohjertan."
Som när sommarns hvirfvelvind en afton,
Då naturen lik en söndag tiger,
Kommer ensam, osedd, snabb som pilen,
Och slår ned i skogssjöns famn, en planta
Rör sig ej, ett barr ej, lugn står tallen,
Lugn står blomman på den branta stranden,
Lugnt är allt, och endast djupet sjuder;
Så, då sången slog den unges sinne,
Satt han stum, orörlig, sluten, bortskymd,
Men hvart ord dref bloden ur hans hjerta.
Qvar han satt hos flickan hela qvällen,
Gick till hvila, då de andra gingo,
Tycktes somna, förr’n de andra somnat,
Men långt förr, än någon annan vaknat,
Re’n vid första glimt af morgonrodnan,
Smög han obemärkt ur stugan ensam.
Dager blef, och solen steg på hvalfvet,
Men blott tvenne väcktes nu i torpet,
Stugan reddes, morgonbrödet frambars,
Men blott tvenne stego fram till bordet,
Middag blef, och ingen tredje syntes.
Utan moln var än den gamles panna,
Utan tårar än hans dotters öga,
Men till hvila, fast af sönda’n manad,
Gick vid slutad måltid ingendera.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
