Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Molnets broder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Följde hären fienden till mötes.
Slaget hölls och segern svek de våra,
Få af många kommo undan döden,
Och, som löf i stormen spridda, desse.
Nu gick vreden strandlös lik en vårflod
Öfver nejden, värnlös eller väpnad,
Man och qvinna, ingen såg förskoning.
Hit kom strömmen re’n vid morgonstunden,
När till gudstjenst ringdes första gången,
Och en våg vek in till oss att härja.
Låt mig ej vid jämmerns sagor dröja!
Bunden låg på golfvet re’n min make,
Blod var gjutet, våldet rådde, nöden
Var som störst, och ingen hjelp att vänta.
Sjelf af åtta armar gripen, slets jag,
Som ett byte mellan rofdjur slites;
Då kom räddarn, då var hjelpen närmast,
Molnets broder bröt som storm i stugan,
Och förtrycket vek, de fräcka föllo.
Här jag sitter nu i sköflad boning,
Mer än sparfven under taket fattig,
Mera glad dock än i lyckans dagar
Skall jag se den ädle, se min make,
Om från byn de utan skada komma,
Dit de följde fienden i spåren."
När den gamle hört det sista ordet,
Stod han upp, som om han hvilat länge,
I hans blick var mörkt af sorg och oro.
Fåfängt bedd att dröja, tog han vägen,
Som till byn, den välbebodda, ledde.
Solen skymdes re’n af skogen fjerran,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
