Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Molnets broder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"Hell," han sade, "nu är lätt att blöda,
En bland många, som det unnats tidigt
Att för fosterlandet dö med seger.
Hell dig, du som fostrat landets räddning,
Trefalt hell den ädle, som oss förde,
Ensam mäktig mer än vi tillsamman.
Se, med bruten styrka stod vår skara,
Skingrad som en hjord, den ingen leder,
Re’n till dödens nesa hopplös korad.
Ingen fanns, som ropte folket samman,
Ingen gaf ett råd, och ingen lyddes,
Förr’n han syntes, förr’n ur öknens klyftor
Tiggarsonen kom med kungapanna,
Och hans röst, som ljöd till strid, förspordes;
Då flög eld igenom hvarje hjerta,
Tvekan flydde, honom kände alla,
Och med honom gick vår tropp mot svärden,
Som en stormvind in i vassen bryter.
Se mot kyrkan, långt som vägen räcker,
Ligger landets ovän som på ängen
Strå vid strå, der skördarns lie framgått;
Der är banan, som den ädle vandrat,
Som min blick har följt, se’n foten svikit,
Som min tanke följer än i döden."
Sagdt, och kämpens öga slocknar sakta.
Så i stillhet släcktes dagen äfven;
Månen, nattens sol, den bleka, ensam
Lyste vandrarns stig till kyrkogården.
När den gamle inom muren trädde,
Stod en menskoskara mellan korsen,
Hemsk och tyst, som skaran söfd der under.
Ingen fanns, som gick ett steg till mötes,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
