Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Torpflickan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det var, som om en aning stört det stilla hjertats saknad,
Hon dröjde ej, hon såg en gång ditåt, der striden brann,
Och smög på väg och flydde tyst och skymdes och försvann.
En stund flöt bort, en stund ännu, det led mot natten redan,
I skyn sam molnet silfverhvitt, men skymning låg der nedan.
"Hon dröjer än; o dotter, kom, din oro fåfäng är,
I morgon, innan solen gryr, är re’n din brudgum här."
Och dottren kom, med tysta fjät hon nalkades sin moder,
Det blida ögat skymdes nu af inga tårefloder,
Men hennes hand, till helsning räckt, var kall som nattens vind,
Och hvitare än fästets sky var hennes svala kind.
"Red mig en graf, o moder kär, min lefnadsdag är liden;
Den man, som fick mitt hjertas tro, har flytt med skam ur striden;
Har tänkt på mig, har tänkt på sig, har följt ert varningsord
Och svikit sina bröders hopp och sina fäders jord.
När skaran kom, och han ej kom, begret jag nyss hans öde,
Jag trodde, att han låg som man på fältet bland de döde,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
