Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fänrikens marknadsminne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"Jag har stått för kulor," sjöng han, "uti sex och tretti slag,
Kunnat tåla köld och hunger, kunnat vaka natt och dag;
Jag har varit man i ledet, fast jag nu förskjuten är,
Har min bättre arm i Ume och den andra bräcklig här.
Fins här bland ett yngre slägte någon enda, som var med
Då det ljöd: till vapen, männer, det är slut med landets fred?
Då fanns eld i mannasinnen, då var allt på annat vis,
Då brann också detta hjerta, som rättnu är kallt som is.
Tavast’hus, jag kan ej glömma, hur i månens sken du låg,
När från Hattelmalas höjder jag dig första gången såg!
Sen var stunden, bister qvällen, jag var trött af dagens färd,
Men jag sökte nu ej hvila, tänkte ej på tak och härd;
Nej, till dina fält och isar stod min längtan denna gång,
Der fanns mer än härd och flamma, mer än hvila natten lång,
Der fanns Finlands här församlad, ung och modig, stark och fri,
Och på oss såg fosterlandet och på fosterlandet vi.
Ära öfver gamle Klercker, evig ära kräfver han!
Mångbepröfvad, sjuttiårig, var han än soldat och man.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
