Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fänrikens marknadsminne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Att jag äger detta minne i min ålders höst ännu,
Ser du, jag är stolt deröfver, mycket stoltare än du.
Det är sant, att lyckan svek oss under mången blodig dag,
Det är sant, att våra segrar byttes snart till nederlag.
Men ödmjuka oss behöfva vi för ingen man ändå,
Och jag bär min hatt på hufvu’t, bär du, gubbe, din också."
Sagdt; ett sken af hög förklaring i hans anlet nu sig spred,
Och han tryckte manligt hatten på soldatens hjessa ned;
Men han talte – hjertat brinner än af glädje i mitt bröst,
När jag tänker på hans uppsyn, när jag mins hans ord och röst:
"Ojemnt falla ödets lotter, så en högre vishet bjöd,
Jag fått glans och rika håfvor, du fått ringhet, du, och nöd,
Men det bästa ha vi lika, trohet, aldrig vilseförd,
Ära, med vårt blod beseglad och vårt hjertas vittnesbörd.
Derför äro vi kamrater, derför kom och sätt dig här;
Gladt vi dela må det mindre, när det större lika är.
Jag har guld, om du behagar, jag har tak och bröd för dig,
Du må ha din sena trefnad och din vackra sång för mig."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
