Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Adlercreutz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nu ändtligt lösta ur ett hopplöst tvång,
Se de med tjusning ärans kransar viras:
Lång var förnedringen, de burit, lång;
Nu har för dem grytt opp en hedersdag en gång,
Och med en bragd för sekler skall den firas.
Förgäfves tapper gör sitt motstånd än en här,
Som sjelf till denna dag ej motstånd pröfvat.
Rajevskys blixtar skrämma ej: det namn, han bär,
Så skönt, så fruktadt nyss, är dömdt att slockna här,
Sin trollmakt afklädt och sin glans beröfvadt.
Dock än en strid. Hans rader fly, men snart
Med nya massor ses han spetsen bjuda,
Och Finlands kämpar hejda re’n sin fart;
Då hörs, i fjerran än, men hvar sekund mer klart,
Den stolta björneborgska marschen ljuda.
Han kommer, Döbeln, på sin vapenbroders bud,
I sträcktåg har han kommit framom tiden.
Ett jubel helsat re’n hans kända toners ljud;
Nu syns han. – Adlercreutz, som eldad af en gud,
För vid hans sida hans kohort i striden.
En stund blott flammar kampens låga än;
I nästa stund då är den re’n förbrunnen,
Och Siikajokis fält är vårt igen,
Och flyktens nesa tvådd med blod från tappre män,
Och deras första, stora seger vunnen.
Han, som en gång på våra kala drifvor stod
Och kunde för sitt land dock kärlek bära,
Han, som för detta land göt gladt sitt varma blod,
Han, som, då allt gafs bort, än ägde kraft och mod
Att träda fram och rädda Finlands ära,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
