- Project Runeberg -  Samlade skrifter / Fjerde bandet. Fänrik Ståls sägner och prosa-dikter /
174

(1870) Author: Johan Ludvig Runeberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En julqväll i lotskojan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

granbevuxen klippa ute i hafvet, och söka tak öfver
hufvudet hos lotsarne, som der hade sin koja. Vi
sågo på afstånd skenet af eld ur dess fönster, och
den muntra kaptenen lät slupen ränna af dit för god
vind.

"Utan skryt, gode herrar," utbrast han nu,
i det han tog sig en djup klunk kall punsch, "kan
man säga, att vi nu hafva en god blåst. Och likväl
bestods mig en sådan, om ej en vida bättre, då jag än
var blott fyra, fem år gammal och allena till sjös på
köpet. Jag har icke nämnt om, att förhållandet är med
mig tvärt emot hvad det vanligen är med menniskobarn;
jag vet nemligen bättre, hvart det skall bära af
för mig i verlden, än hvadan jag kommit. Alltnog: då
jag var vid pass fem år – och detta har bort vara, som
man sagt mig, för omkring trettio år sedan – befann
jag mig en natt ute på vida hafvet såsom nu,
med den skilnad, att jag då låg för vind och våg och
nu har två orefvade segel opp, att jag då var stel af
köld och nu är varm ända till lilltån. Jag mins föga
af omständigheterna vid denna min första expedition;
men hvad jag kommer i hog, är, att jag lemnades ensam
på en klippa i vilda sjön och ville färdas efter
dem, som sålunda öfvergåfvo mig. Det var kolmörkt
som nu, och då jag försökte ro, slogos årorna mig ur
handen af första våg. Huru länge jag drefs omkring i
denna ställning, vet jag ej, men säkert är, att jag
till slut hamnade hos godt folk. Jag vet således,
som herrarne se, knappt mer än Adam, om jag haft
föräldrar eller ej. De, som sade sig hafva upptagit
mig och bragt mig till lifs, voro lurendrejare till
professionen, eljest välmående bönder. Jag växte upp
bland dem och deltog i deras industri, tills

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:02:07 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/runeberg/4/0176.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free