- Project Runeberg -  Samlade skrifter / Fjerde bandet. Fänrik Ståls sägner och prosa-dikter /
175

(1870) Author: Johan Ludvig Runeberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En julqväll i lotskojan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

mitt skägg begynte växa, då jag gick ut med en
kofferdiman och blef hederlig karl. – Se så,
båtshaken ut, tag törn! – Jag tror den onde visar
mig vägen bland stenarne här."

Slupen låg med fladdrande segel i en bugt, bildad
af framskjutande klippor; man började räta ut de
styfva lemmarne, man gäspade och röt kölden ur
kroppen. Kaptenen och två jungmän blefvo qvar vid
slupen och sysslade med den; vi andra begåfvo oss
stapplande in i den varma stugan.

Der stod julen upp i tak. En väldig brasa af tallved
sprakade på den vida spiseln och upplyste rummet,
hvarest dessutom på bordet brann ett stort grenigt
ljus jemte några enkla. Väggarna voro fullt behängda
med nät och andra fiskbragder, och hörnen af stugan
blänkte af hvita getter och killingar, som skockat
sig dit.

Personalen i stugan utgjordes af en mycket gammal
gumma, som satt vid bordet och tycktes sjunga i
sin psalmbok, en medelålders man med hans hustru
och fem barn, af hvilka fyra höllo en förfärlig
konsert på stentuppar, hvartill det femte och äldsta
ackompagnerade med en skrällande trumpet af trä.

Då vi inträdde, uppsteg fadren, stampade ett
eftertryckligt slag i golfvet åt de skrålande barnen
och nickade åt oss vänligt och utan tvång.

Den gamla gumman lade sin bok på bordet, tog af sig
glasögonen och fixerade oss skarpt. "Hvadan är ni,
godt folk," sade hon, "har ni ej hus och hem på
julafton, eller ligga skepp och gods i hafvet? Men
så har ni ej skjutit efter lots, förbanna mig, ni
det gjort."

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:02:07 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/runeberg/4/0177.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free