- Project Runeberg -  Samlade skrifter / Fjerde bandet. Fänrik Ståls sägner och prosa-dikter /
178

(1870) Author: Johan Ludvig Runeberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En julqväll i lotskojan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sina kamrater hade farit till staden för att gå i
kyrkan på julmorgonen och kanske hålla sig lustigare
på qvällen der, än de här kunde det. Men då för tiden
var jag rödare än nu i synen och hade ett hjerta i
mig, som var godt nog för en qvinna. Jag satt och
läste i psalmboken, som jag gjorde, då ni kom in, och
barnen hade nyss fått qvällsvard och lekte med sina
småsaker, som de fingo till julklappar. Den äldre,
som var tio år då och nu är gammal och vis, seglade
med ett skepp af bark på stugugolfvet; den yngre
hade fått vårt fiskbräde till båt och gladde sig åt
det och åt ett perlband af glas med ett guldhjerta
på, som min man skänkte mig, och som jag fästade
på gossens hals för qvällen. Så voro vi der, när
jag hastigt hörde ett skott ut till sjös. Gud skall
förlåta mig, hvad jag gjorde orätt; men jag tyckte
mig ej göra sådant. Jag tog den äldre med mig för att
sköta fockskotet, lossade en båt och seglade ut. Den
yngre följde med oss till stranden, jag befallte
honom gå in i stugan tillbaka; men han stannade
qvar och ropade gråtande efter mig, tills blåsten
och hafssvallet snart öfverröstade hans skri. När
jag kom under blindskären, såg jag eld från skutan,
som styrde rakt nordvart mot bränningarna i mörkret,
som om den aldrig varit i vår hamn förut. Jag hann
i tid fram och fick rodret i lä, och skeppet stack
upp som en lax med bank och bränningar å sida, och
så hade jag, så qvinna jag var, den glädjen att föra
gamle herr Adolphs stora skepp oskadadt i hamnen. Och
denna afton skulle jag minnas med fröjd, så länge jag
lefver, om allt hade varit der hemma, som det bort
vara. Klockan var fyra på morgonen, då jag kom in i
denna stuga tillbaka; jag tänkte få hvila, men denna
hvila blef värre än arbetet förut. Den yngre gossen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:02:07 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/runeberg/4/0180.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free