- Project Runeberg -  Samlade skrifter / Fjerde bandet. Fänrik Ståls sägner och prosa-dikter /
183

(1870) Author: Johan Ludvig Runeberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lurendrejaren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

all segel och kusten söktes. Man kryssade sedan
nära den under natten, med noggrann beräkning af
tiden för mörkret, och möttes vanligen då af någon
lurendrejare, som, efter att hafva vexlat tecken med
fartyget, lade till med sin båt och lättade den större
kamraten från det mellan hans sidor mera osäkra och
misstänkliga godset.

Dessa lurendrejare voro till största delen fiskare,
bosatta på klipporna i den yttre skärgården, ett
djerft, tilltagset och pålitligt folk, som kände
hvarje sten i sjön, trängde sig fram öfver allt och
voro likaså outtröttliga att gömma och bevaka det dem
anförtrodda godset som redliga att återställa det
till dess ägare, så snart tid och omständigheter
medgåfvo dess transporterande från klyftorna i
skärgården till köpmannens magasiner i staden. –
Och nu måste det bekännas, att den bekantskap, som
nyss påtrugats läsaren, icke var någon bättre än en
sådan lurendrejares.

Det svarta molnet hade höjt sig betydligt i lovart,
vinden fyllde i mer och mer, mörkret tjocknade,
och de första dropparna af ett kallt, med hagel
blandadt regn trummade ned på skutan. Vår gamle kund
tryckte rodret fastare mot sin sida, framtog ur sin
rockficka en liten flaska och höll den ganska länge
vid munnen i ensamheten. Men han hade knappt fått den
tillbakastucken i sitt förvaringsrum, när han fann
sig öfverraskad af ett icke särdeles behagligt
sällskap. En änterhake föll tungt ned bredvid honom,
följde skrapande utmed relingen ett ögonblick och
tog tag. I samma stund föll en annan längre för ut,
jakten stannade med en våldsam knyck, och ett spel
af lefvande segel fyllde luften.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:02:07 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/runeberg/4/0185.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free