- Project Runeberg -  Samlade skrifter / Fjerde bandet. Fänrik Ståls sägner och prosa-dikter /
196

(1870) Author: Johan Ludvig Runeberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lurendrejaren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

"Icke ett korn derunder, och att tala allvarsamt,
kapten: jag har sex barn, som behöfva bröd, råg
växer ej på våra kala klippor, och några tunnor
strömming, som noten gifvit mig i höst, äro snart
förtärda. Jag har betalt min ålderdoms tröst för ert
bästa. Stick er hand inom denna rock, och känn efter,
om jag har en enda torr klut på min gamla kropp,
och blottar jag den, skall ni se många märken, som
jag bär efter er och edra likars tjenst, och många
ärr, sådana som detta." Härvid viste han sin nacke,
hvarest en lösskjuten spillra efterlemnat ett djupt,
numera igengrodt sår.

"Stopp, stopp, min gamle vän, eller slår jag
presenning för din mun," ropade kaptenen, som vid sin
nu varande lätt rörda stämning fick två stora tårar på
kinden, innan han visste ordet af, "ditt mått skall
du hafva, och det skakadt. Hvarken min patron eller
jag skall se våra kunder svälta. Kläm ut ditt glas,
gubbe; ingen ängslig på sjön. Gutår! Men jag ligger
här som i en säck, och Vår Herre vet, hur jag skall
komma ut till sjös igen."

Samtalet, som troligen ej kommit att stanna af brist
på ämnen, afbröts genom styrmannens inträde i kajutan
och hans tillkännagifvande, att de bestämda balarne
redan voro inlastade i jakten. Tiden var dyrbar,
och efter några i största korthet gjorda ömsesidiga
öfverenskommelser beträffande nederlagsplats för
varorna, deras sorgfälliga vård och dylikt, åtskildes
de båda kontrahenterna i samma vänliga förtrolighet,
som utmärkte deras möte.

Kaptenen styrde genast ut till hafs, men vår gamle
kund, som vi numera åter se vid rodret på sin egen
skuta, sökte kusten med det honom anförtrodda,
dyrbara godset.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:40:14 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/runeberg/4/0198.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free