- Project Runeberg -  Samlade skrifter / Fjerde bandet. Fänrik Ståls sägner och prosa-dikter /
197

(1870) Author: Johan Ludvig Runeberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lurendrejaren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

En flyktig teckning af landkänningen från den del af
hafvet, hvarest den lilla jakten nu befann sig under
segel, torde icke vara öfverflödig, för att till någon
del förklara de motiver, som ledde gubben i afseende
å kurs och segling. Det närmaste land, en seglare
från vår fastställda punkt kunde hinna, utgjordes af
tvenne stora holmar, båda förut till namnet bekante
för läsaren, nemligen Rönnskär och Långö, hvilka på en
sträckning af två dryga mil utbredde en till utseendet
oafbruten, rak och kal strand mot hafvet. Utanför var
sjön öppen, med undantag af en enda temmeligen lång
klippa, som på ett godt afstånd från den senare af de
nämnde holmarna höjde sin rygg betydligt öfver vågen
och, sedd från längre håll, tycktes sammansmälta
med den stora landsträckningen. Kom man närmare,
så fann man, att stranden bildade en trubbig vinkel
inåt, och att ett sund, som sammanband vikens spets
med de inre fjärdarne, gjorde af den till utseende
ena holmen tvenne.

Detta sund gaf likväl, oaktadt sitt förträffliga läge
och sitt djupa ratten, ingen fri kommunikation mellan
hafvet och de små fjärdarne, emedan det på sin yttre
sida var stängdt af ett ref, som på en linie af flere
hundra famnar från strand till strand sammanband de
båda holmarne, och var så grundt och stenigt, att
endast små fiskbåtar, och detta blott vid lugnt väder,
brukade leta sig väg mellan dess skarpa, tätt spridda
hällar.

När derför vår gamle vän nu ville söka sig in i den
inre skärgården, hvarest otaliga smyghål och kamrater
i yrket kunde ge honom säkerhet, var han tvungen att
passera endera af de två yttersta

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:02:07 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/runeberg/4/0199.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free