- Project Runeberg -  Samlade skrifter / Fjerde bandet. Fänrik Ståls sägner och prosa-dikter /
206

(1870) Author: Johan Ludvig Runeberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lurendrejaren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

öfver omgifningarna, för att upptäcka orsaken till
allt detta. Det dröjde ej länge, innan den låg klar
för honom, ty tätt framför udden af Lång-ön såg han
den andra tullslupen, som med stora segel flög ut mot
sjön och, gynnad af vinden, tog haf och kurs af hans
fader.

Det försök den gamle, hvars vaksamma öga genast
upptäckt förhållandet, nu gjorde, att med en hastig
manöver vinna lofven af den eftersättande slupen och
sålunda komma ur sin vådliga ställning mellan båda,
ägde så liten rimlighet att lyckas, att man kunnat
kalla det en ansträngning af den yttersta förtviflan,
om förtviflan ej i hvad läge som helst varit främmande
för gubbens lugna och fasta sinne. Dess framgång
berodde på en fullkomlig oskicklighet hos slupens
styrman att begagna fördelarne af sitt läge, hvilket
man i intet afseende kunde förutsätta. Derför så
snart den gamle såg slupen vända och taga den kurs,
som var lämplig att till intet göra hans afsigt,
kastade han i ögonblicket om jakten åter och låg
snart med bogen rakt mot land.

"Han sätter gods och skuta på Lång-ön," hviskade
förgasten med bleka läppar till vår yngling,
"det går nog svår sjö, och det är stenigt utanför
stranden. Törna vi i förtid, så är det förbi med
oss."

"Tag din själ i din hand," svarade den andre; "han
vill ge dem hvarken last eller skrof; han styr
på Långö ref och söker sundet."

"Han är en sjelfspilling, om han det gör; bed honom
sätta på land och låta oss börja vräka ut lasten,
medan tid är."

"Ser du honom?" sade gossen.

"Tyst, tyst, han hör oss!" svarade den andre och
sjönk, med ögat magnetiskt hängande vid den gamles,
i en passiv resignation utan tankar och utan ord.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Oct 11 12:01:59 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/runeberg/4/0208.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free