- Project Runeberg -  Samlade skrifter / Fjerde bandet. Fänrik Ståls sägner och prosa-dikter /
207

(1870) Author: Johan Ludvig Runeberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lurendrejaren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Den gamle lurendrejarens anlete var från det
ögonblick, då han vände båten inåt, ljusare,
bestämdare och liksom förädladt. Med den nerv,
som tillhör lifvet i dess friskaste uppenbarelse,
förmälde sig deri den egna förklaring, som hos fasta
karakterer vid deras skilsmessa från jorden på en gång
förebådar och välkomnar döden. Det är svårt att säga,
om i den blick, han långsamt förde öfver rymden,
låg en tjusning af faran eller ett farväl till hans
barndomsvänner, holmarna, hafvet och stormen. Inom få
sekunder var dock hvarje blandadt uttryck försvunnet
från hans anlete, och qvar stod kraften allena, lugn,
stridsfärdig och verksam.

Det var nu i denna stund, då gubbens blick, som
lik en rof-fogels sväfvat mellan det skumhöljda
refvets hällar och afgrunder, slog ned på en punkt
deraf och hvilade öfver sitt byte, och då hvarje hans
egen och hans fartygs rörelse, som om de utgjort en
enda sammanvuxen organisk helhet, trälade under denna
blick, som han uppmärksammades af de båda ynglingarne
och, sig sjelf omedvetet, förstelnade deras samtal
och planer.

Från denna minut var tystnaden om bord ovilkorlig. Den
afgörande stunden emottogs utan en suck, ett
ljud. Jakten, hvars oförminskade segel stormen fyllde,
flög lätt och lydigt fram mot refvet, och snart
reste den sig på toppen af den våg, hvars mäktiga
massa nästa sekund skulle, bruten till ett fint
skum, spridas och förstöras, såsom om den aldrig
varit. Under den låg det svarta svalget öppnadt,
liksom för att emottaga det rof, som klippornas
jättetänder krossat. Nu störtade jakten ned från sin
höjd. En stark stöt och en uthållen rifning mot
sidan hejdade dess fart och tillkännagaf dess

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:02:07 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/runeberg/4/0209.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free