- Project Runeberg -  Samlade skrifter / Fjerde bandet. Fänrik Ståls sägner och prosa-dikter /
212

(1870) Author: Johan Ludvig Runeberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Eldsvådan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

passera obemärkta såsom många dylika tillförene,
åtminstone ej blifvit omnämnda här med historisk
noggrannhet, om ej ödet, som ofta roar sig att göra
ett träd af ett kastadt frökorn, fogat så, att en
af de minsta bytingarna i skolan, en räkneklassist,
tagit sig orådet före att förlöpa fanan.

Så ringa var början. Gossen stod vid armén
såsom trumslagare och hade anseende för sina viga
armar. Också hade han hittills varit oförvitelig, men
nu då höstkylan, oaktadt solskenet, började besvära
hans händer, gaf han, såsom han sjelf i förtroende
sade till en af kamraterna, "fan åt hela tjensten,"
passade på en hvilostund, deserterade och gömde sig
i en skogsbacke nära ängen.

Ingen märkte det; man hvilade en stund och
kommenderade sedan åter i gevär. Generalen,
en krachanerad spelorre ur rektors klass, tog
gravitetiskt in sin plats och lät truppen defilera
förbi. Gardet af rektorister och konrektorister,
skolans heroer, en rangkår med dubbel grad äfven för
den simpla soldaten, paraderade förbi med oklanderlig
ordning, och skördade en bifallsvink af generalens
hand. Men nu skulle linieregementet bryta upp. De
små soldaterna stodo väntande och blåste så mycket
de vågade i sina frusna händer. Ändteligen ljöd
kommando-ropet: "framåt marsch!"

En allmän rättning öfverför lederna, hvarje
ansigte fick ett modigare utseende, fötterna höjdes,
musiken föll in; men – pipan allena, ty trumman låg,
Gud vet hvar, med sin trumslagare. I ögonblicket
kommenderades halt, det blef undersökning, öfversten
fick en allvarsam skrapa, en kompani-chef

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:02:07 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/runeberg/4/0214.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free