Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Eldsvådan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
arresterades, och gardister skickades i flere riktningar ut
efter desertören, som någon trodde sig hafva sett gå
emot skogsbacken.
Det dröjde ej länge, förrän man såg rymmaren gripen
och framförd. Man höll krigsrätt, omständigheterna
voro klara, han dömdes till gatlopp.
Aldrig hade en sådan dom ännu drabbat någon
under strängare väderlek. Om vårarna sprang
man gatlopp med jackan på, men jackorna voro då
tunna och af sommartyg; nu såg enhvar tydligt,
att inga björkqvistar, om man än spetsade dem till
spjut, skulle kunna genomtränga vår trumslagares
valmars-pansar. Reglementet stadgade ingenting visst
i detta fall; man började ropa: "tröjan bort!"
Med detsamma var signalen gifven till ordvexling. "Tag
icke tröjan af mig," skrek delinqventen och stötte
undan handen på en korporal, som visade sig färdig
att betjena honom i detta afseende, "det har ingen
sprungit bar förut."
"Mumlar han?" frågade generalen med handen i sidan.
"Låt honom ha tröjan på, gardisterna ha skurit för
grofva ris," ropade flere jägare på en gång.
"Du har förlupit tjensten, min gosse?" sade generalen
och tog delinqventen i hakan.
"Ja, herr general," inföll en gardist, "skona honom
icke; slippa jägarena stryk, så kan ingen hålla dem
vid fanan."
"Vi äro karlar för oss sjelfva, vi kunna exercera
så väl som gardet, oss behöfver man ej rida på
beständigt," knorrade jägarena häftigt uppbragta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
