- Project Runeberg -  Samlade skrifter / Fjerde bandet. Fänrik Ståls sägner och prosa-dikter /
221

(1870) Author: Johan Ludvig Runeberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Eldsvådan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

att styrka sig med en förtret, och folket kallade
honom trätgirig och knarrig, emedan han alltid,
så ofta han kom öfver en dylik, plägade yttra sitt
hjertas tillfredsställelse medelst brummande och
ovett. Några gånger om året bestodos honom ordentliga
förargelse-kalas, då han aldrig underlät att verkligen
berusa sig; sådana kalas gåfvo honom skolgossarna, då
de trampade hans äng eller kastade på hans skylt. –
Men det vore obarmhertigt att med mindre allvar
omnämna en gammal man och borgare af herr Gyllendegs
qvalitet, och vi vilja derför med all respekt tillägga
blott detta, att herr Gyllendeg alltid regelbundet
besökte kyrkan, alltid kastade sin slant i håfven
så hårdt, att den ljöd som tvenne, aldrig svor, utan
i yttersta förbittring, och äfven då blott vid sitt
handtverks arffiender: tviskinn och brända bullar, och
för öfrigt med den modesti bar sin stora förmögenhet,
att han alltid kallade sig fattig, förföljd och ensam
i verlden.

Ungefär vid den tid, gossarna började sina
arresteringar på ängen, slöt herr Gyllendeg sin
middagslur och gick till sin verkstad. Han hade nu nog
länge försmäktat af lugn, för att längta till denna
sin helsoorts upplifvande strider. Också hörde man
tydligt hans andedrägt svälla och såg hans näsborrar
vidga sig, då han nalkades dörren. Man fann, att han
kände lukten af någon harm.

"Gud bevare mig," sade han genast vid sitt inträde
och fäste sitt öga på sin förnämsta och enda gesäll,
en gammal piga i huset, "Gud bevare mig, Susanna, hvad
du är sotig i ansigtet. Det ser ut, som du ej skulle
handterat ugnen förr, menniska. Hvad menar du folket
skall säga? Herr Gyllendegs kringlor, säga de nu, äro

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:40:14 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/runeberg/4/0223.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free