- Project Runeberg -  Samlade skrifter / Fjerde bandet. Fänrik Ståls sägner och prosa-dikter /
223

(1870) Author: Johan Ludvig Runeberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Eldsvådan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

"Bah," fortfor han, "här är sand i rågmjölet,
så att det kan fila fingrarne af en. Du har sutit
öfver mälden, Susanna, och tiger och säger ej till
derom. Mättat har jag menniskor i fyratio år, men
ännu har ingen sagt, att jag gifvit honom sten att
äta i stället för bröd. Och här är os inne." – Nu
höjde han näsan upp och vädrade med kännare-min. –
"Du har skjutit os här, odjur, och vill taga lifvet af
dig sjelf och andra. Jag törs sällan komma in i min
verkstad mer; harm och förtret möta mig, hvart jag
skådar omkring mig här. Och den der smulan hvetmjol
har du tagit in att värmas? Det blir en deg deraf att
mätta dina kattor med, men ingen annan. Jag har gått
i kyrkan och bedt vår Herre upplysa dig, ugnskrapa,
men du har ditt eget hufvud; – bevare mig Gud, här är
ett os, att det ordentligt susar i mina öron. Jag ser
saffranskringlorna ligga här ännu; har ingen varit
efter dem från prestgården, Susanna? Jag kan dock
aktas värdig ett svar." – –

Här blef han afbruten af en gäll messingsstämma,
spelad af den gamla vallgumman, som redan en stund
obemärkt stått vid dörren och väntat att få falla in.

"Visst har någon varit efter dem, och det är jag
sjelf," sade hon, "men hvem får här ett ord med? Gud
bevare mig, aldrig har jag förr varit osynlig,
och icke är jag bland blinda heller. Väl har jag
sett mycket i verlden, men ingenstädes ett sådant
regemente, som det ni för, herr Gyllendeg. Ni borde
dock frukta Gud, och verldslig höghet är ej evig."

Nu lät hon narra sig af sitt fromma sinne att draga en
suck och snyfta några gånger, hvarför herr Gyllendeg,
som jemnt hunnit sansa sig för hennes

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:02:07 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/runeberg/4/0225.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free