- Project Runeberg -  Samlade skrifter / Fjerde bandet. Fänrik Ståls sägner och prosa-dikter /
224

(1870) Author: Johan Ludvig Runeberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Eldsvådan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

närvaro, ehuru icke för hennes uppbyggliga
föreställningar, fick ordet och fortsatte efter en
lätt nickning:

"Så, så, ni är här efter kringlorna, mor, och
orkar allt lefva ännu i er uselhet! Ja, ja, sorg
och bekymmer räcka till, mor. – Sanna, förderfliga
sprakved, nu släpper du ut all värme igen. – Jag
ville säga, mor, att bekymmer och förargelse är,
som ni ser, min dagliga kost, och slutet på allt blir
tiggarstafven."

"Häda icke, herr Gyllendeg," vidtog gumman åter, "det
är ogudaktigt af er att tala så. Har icke vår Herre
gifvit er nog af denna verldens rikedom och storhet,
fyllt era lårar och låtit er nära bli rådman i
staden. Hvad skulle han väl mer göra sin vingård? Men
ni bär vilddrufvor, herr Gyllendeg, jag är äldre än
ni, jag, och jag kan säga, att ni talar som en dåre."

Herr Gyllendeg, som fruktade att länge utgöra text
för hennes predikan, kanske äfven tyckte sig äga en
rättvis sak, tog en kringla, vägde den i sin hand
och sade med en ton emellan förtrytelse och klagan:
"Hvem talar som en dåre? Ni vet icke, hvad en sådan
kringla kostar mig sjelf, mor, ni vet det icke. Tror
ni, att det snögar hvetemjöl i våra dagar, eller att
saffran växer bland väpplingen på min äng, den Gud
må förskona för våra plågoris."

"Tror jag det, herr Gyllendeg," inföll den gamla med
ett ljud i rösten, som tydligen röjde hennes glädje
öfver det lämpliga tillfälle, hon fick, att komma
fram med sin länge och mödosamt tillbakahållna nyhet,
"tror jag, att saffran växer på er äng? Jag har ej
sett saffran växa på fredade ängar; mycket mindre –
men jag vet, hvad jag vet, det kommer nogsamt fram
i sinom tid,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:02:07 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/runeberg/4/0226.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free