- Project Runeberg -  Samlade skrifter / Fjerde bandet. Fänrik Ståls sägner och prosa-dikter /
226

(1870) Author: Johan Ludvig Runeberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Eldsvådan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Äfven gardet hade der redan hunnit få kunskap om den
timade olyckan och infunnit sig som åskådare. Emellan
de båda i krigstillstånd varande regementena hade den
gemensamma vådan tillvägabragt ett stillestånd, och
gardister och jägare, blandade fredligt med hvarandra,
omgåfvo i stojande oro den fallna.

Den lilla trumslagaren stod midt i skocken. Hans
eljest öppna och renskrifna anlete var nu på
ett bedröfligt sätt öfverkorsadt med streck och
rynkor. Ett ögonblick höll han sin döda fånge i
hornen, skakade och drog af alla krafter, ett annat
tog han sin trumpinne, vände grofva ändan till och
slog. Vid allt detta gret han och trätte i vexling,
antingen han misströstade vid ett felslaget försök,
eller med harm och hopp grep till ett nytt.

Så stodo sakerna på ängen, och i denna sysselsättning
var vår lilla kund stadd, då en växande hviskning:
"herr Gyllendeg, herr Gyllendeg!" slog hans öra med
skräck och förkunnade ankomsten af den, som minst af
alla menniskor var efterlängtad vid detta tillfälle.

Och herr Gyllendeg stod framför den bestörta skaran,
svettig, flämtande och nästan mållös af vrede. Genom
en instinktlik rådighet, i hopp att kunna dölja hela
affären med fårahjorden, hade gossarna, i samma
ögonblick herr Gyllendeg kom öfver dem, slutit en
ogenomskådlig krets kring trumslagaren, och stodo
nu beredda att med all möjlig ångerfullhet och
ödmjukhet i sin min kapitulationsvis lura sig till
fredligt aftåg, se’n de först skaffat trumslagaren
tid att gömma den döda. Till jägarenas ära vare det
sagdt, att sköldborgen nästan ensamt slöts af dem;
gardisterna, såsom mindre delaktige i mordet och
vådan, hade retirerat åt skilda håll, och endast
några få af dem dröjde qvar i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:02:07 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/runeberg/4/0228.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free