- Project Runeberg -  Samlade skrifter / Fjerde bandet. Fänrik Ståls sägner och prosa-dikter /
229

(1870) Author: Johan Ludvig Runeberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Eldsvådan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sammanfattning visa alla de krafter förenade, hvilka
den eljest låter leka spridda hos en mängd individer,
en yngling, som nästan buren på händerna af sina
kamrater lät dem i sig som i en spegel skåda alla
de känslor, passioner, åsigter, som hos dem voro i
rörelse. Glad som en dag, ungdomlig, djerf, elak,
stundom obeveklig, vek och öppen, stundom ock slug,
den främste i faran och trogen i alla skiften, var
han ett ideal för gossarna och ärnad att vara det för
andra samfund i lifvet än deras. Denne yngling, som
vi vilja kalla generalen, emedan han vid exercisen
innehade denna rang, vågade försöket att rädda den
olycklige trumslagaren.

Djupt rodnande af harm och ängslan, då han såg det
första slaget drabba den lille kamraten, sprang han
fram mot herr Gyllendeg med samma rådighet, hvarmed
fogeln, då den ser sina ungar i fara, flaxar för
jägarens fötter och vill leda honom från dem. Redan
innan det andra slaget hann måttas, var följande
samtal å bane:

"Håll för Guds skull upp, herr Gyllendeg, ni gör en
omensklig gerning, då ni slår den, som ni borde tacka
på edra bara knän!"

"Tviskinn och brända bullar! Hvarför skall jag tacka
honom?" skrek herr Gyllendeg; emellertid höll han
upp med det tillämnade slaget.

"Hvarför skall ni tacka honom?" fortfor i ögonblicket
befriaren, "ser ni då icke, herr Gyllendeg, hvem som
ligger der?" – härvid pekade han med allvarlig min
på den döda gumsen.

"Jag arme, fattige man," utbrast herr Gyllendeg,
som ovilkorligt fäste sin blick på det utvista
föremålet, "der ligger nu det sköna kreaturet,
ovärdigt handteradt och medfaret af dessa vilddjur."

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:02:07 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/runeberg/4/0231.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free