- Project Runeberg -  Samlade skrifter / Fjerde bandet. Fänrik Ståls sägner och prosa-dikter /
232

(1870) Author: Johan Ludvig Runeberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Eldsvådan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

gossarne. Rektorn såg sig nödsakad att höja rösten för
att väcka uppmärksamhet för Cicero, och läraren
i sekundan skrek re’n öfverljudt åt en af sina
"oduglingar," att Gud och ingen annan hade skapat
honom.

Ingenting ville hjelpa. För hvarje rörelse i dörren
flögo alla ögon dit, man svarade upp åt väggarna,
stammade och tog tillbaka. Lärarena blefvo otåliga;
den ene efter den andre började i applikatur-toner
sjunga om lättjan, smällarna och klubban, och
refrängen på hvarje vers blef alltid klatsch och aj,
aj! Då inträdde herr Gyllendeg.

En förklarad glädje lyste i den vördige borgarens
anlete, då han nu öfversåg fältet för sina många
segrar, och den stolta hållning, hvarmed han denna
gång gick sin synnerligt stora och vissa triumf
till mötes, gjorde, att till och med hans gamla,
gråa galafrack satt bättre, än den sutit på hans
kropp se’n 15 år.

Gossarne suto röda i synen och sågo oroligt ned i sina
böcker, en dof stillhet rådde i hela skolrummet; men
herr Gyllendeg steg gravitetiskt fram till rektorns
bord och tog ordet:

"Gud bevare mig, fattige man," sade han efter några
hm! hm! och retirerade sålunda till vanligare och
lättare fraser än han först ärnat bruka, "hm! hm! jag
är menniska jag också. Jag menar, herr rektor,
att bekymmer och förargelse äro min dagliga kost,
ensam som jag är i verlden. Men så må man lefva och
låta lefva, herr rektor; tviskinn och brända bullar,
knådar man tråget för fullt, så gäser det öfver,
det säger jag."

Efter denna vidunderliga ingress, hvars förborgade
mening rektorn dock bättre än någon annan menniska

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:02:07 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/runeberg/4/0234.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free