- Project Runeberg -  Samlade skrifter / Fjerde bandet. Fänrik Ståls sägner och prosa-dikter /
236

(1870) Author: Johan Ludvig Runeberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Eldsvådan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

säger jag, och låt honom tala se’n, eller jag vill
ingen syndare vara, om han icke pratar oss så yra i
hufvudet, gamla som vi äro, att vi slå oss sjelfva,
innan han slutar."

"Så sant Herren lefver! Sitt vissa skall han ej
prata sig ifrån, om han ock skulle tala som Cicero,"
sade rektorn nu, nästan smittad af herr Gyllendegs
farhoga, och med dessa ord sammandrog han ögonbrynen,
riste peruken, tog ett ris och fattade den anklagades
arm.

Ödet ville så, att den lille trumslagaren äfven
skulle hafva sin press och pina den stund, generalen
åt sitt håll ansattes. Vår lilla kund var nemligen
uppkallad att multiplicera tvenne besatt långa tal och
hade föga tid och hog att hålla reda på siffror nu,
då hans vän och beskyddare befann sig i en så svår
våda. Stora svettperlor trängde fram i hans panna,
och emellan hvarje siffra, som han skref, spände han
sina öron för att uppsnappa ett eller annat ord af
förhöret der uppe.

Läraren märkte snart oråd, men sjelf nyfiken att
höra gången af herr Gyllendegs process, lät han det
bero vid att då och då blott ropa till och hota,
ungefär som en tankspridd resande vaknar ibland och
ryter till sin stannande häst, för att straxt derpå få
återfalla i sina drömmar. Ändteligen tycktes han dock
hafva fått en nöjaktig upplysning i tviste-frågan,
ty han samlade sig åter och fäste sitt öga på taflan.

"Obegripligt," skrek han nästan i det samma,
"obegripligt! Du kommer ju ej ur en fläck. Har du
glömt din tabula, mästare? Säg mig, hvad är två gånger
nio?"

"Aderton!" svarade gossen, som en automat, och hängde
med hela sin tanke vid rektorns sista förfärliga:
så sant Herren lefver.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:02:07 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/runeberg/4/0238.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free