- Project Runeberg -  Samlade skrifter / Fjerde bandet. Fänrik Ståls sägner och prosa-dikter /
240

(1870) Author: Johan Ludvig Runeberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Eldsvådan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

i hennes vård; och hvem fanns, som kände den
rätta? Det var här vår lille trumslagare fick
tillfälle att visa sig oumbärlig och betala äran
af att vara en assessor vid den riksvårdande
öfverläggningen.

Såsom en amatör af tonkonsten, särdeles den bullrande,
hade han väl tusen och en gång varit uppe i
klockstapeln för att höra på ringningen eller vid
särdeles lycka få trampa den minsta klockan sjelf,
och han kände derför, såsom han sjelf androg saken,
klockstapel-nyckeln bättre än sin egen trumkäpp
och kunde skilja den från kyrk-nyckeln, fast båda
hade krusade och genombrutna handtag och voro lika
stora. Men hvad den saken beträffade, att hemta den
från herr Gyllendeg, förklarade han, att han gerna
ville beskrifva nyckeln för hvem som helst eller måla
den med sot så likt han kunde, allenast han sluppe att
sjelf skickas på den farliga expeditionen efter den
samma. Ty om han än, mente han, kunde undkomma herr
Gyllendeg, af hvilken ingen hade så mycket att frukta
som han, var han dock icke fullt säker för den gamla
Susanna nu för närvarande, emedan han dagen förut,
då han sprang hos henne i underhandlingar, lockat
pastorns stora hund in på gården med sig och tussat
den på hennes kattor, så att den nära bitit svansen af
den bland dem, som sist hann in genom förstudörren.

De föreställningar och bevekande skäl, hvarmed
det lyckades kamraterna att häfva dessa den lille
trumslagarens betänkligheter, omnämner historien icke;
men visst är, att vår lilla kund samma afton klockan
nio, eller den tid, då herr Gyllendeg, fattig och
ensam som han var i verlden, plägade stänga sin port
och gå till hvila, befann sig helt allena på den
kolmörka gatan i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:40:14 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/runeberg/4/0242.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free