- Project Runeberg -  Samlade skrifter / Fjerde bandet. Fänrik Ståls sägner och prosa-dikter /
243

(1870) Author: Johan Ludvig Runeberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Eldsvådan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

jungfru Susannas helgedom, hushållskammaren,
kapitulera med henne och bilägga forna stridiga
punkter, så vidt möjligt vore, och, då hon försonad
begett sig till den tillgränsande boden att hemta
brödet, kuppa klockstapel-nyckeln och gömma den i
barmen af sin fårskinnströja. Förslaget hade visat
sig ganska utförbart i teorien; men nu, då vår lilla
kund stod vid praxis, studsade han redan vid den
första punkten. Huru skulle han slippa in?

I kammaren närmast förstun på ena sidan bodde herr
Gyllendeg. Han hade ljus uppe ännu och satt vid
sitt bord. Vår lilla kund, som smög sig försiktigt
upp bakom rutan för att rekognoscera, såg, att den
gamle hade framför sig sin bönebok och med andakt
begrundade en bön deri, som börjades: "uti Sveriges
rikes bank." Att ett enda slag på förstugudörren
skulle störa honom, fann den lille observatorn
lätt. Deremot såg han, då han straxt derpå steg upp på
fönstret till hushållskammaren, den gamla sysselsatt
med knådning och i en sådan ifver, att han för hvarje
tag tydligt hörde klatsarne af degen. Huru skulle
hon kunna förnimma någon saktare klappning, äfven om
hushållskammaren stött till förstun och köket icke
varit emellan!

Vår lille vän steg åter ned från sitt observatorium,
synnerligen missnöjd och rådlös. Vid en skymt af
ljusskenet ur Sannas fönster syntes hans anlete draget
i hundrade bugter, och hans hand låg arbetsamt bakom
örat, liksom för att räfsa tillsamman allt, hvad der
kunde finnas af fintlighet och förslager. Ingenting
ville hjelpa.

"Nog går det," utbrast han sluteligen i en sakta
brummande ton, "nog går det, – jo, försök! Det är

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:02:07 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/runeberg/4/0245.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free